Just hemkommen från en konsert med härliga Lundabandet TORSSON.

Äntligen fick vi chansen att se vårt favoritband live i Borås. På lilla intima Sagateatern.

   Det var en ganska blandad publik på ca 400 pers som kommit för att ha kul tillsammans med kul(t)bandet Torsson.  För alla som inte vet vilka det är behöver man bara nämna deras största hit "Det Spelades Bättre Boll" så vet även oinvigd vad jag talar om.

   En härlig konsert, publiken var verkligen på hugget, promillehalten precis lagom för att det skulle bli ett jävla hålligång när nu bandet var på sitt allra bästa spelhumör. Man radade upp alla sköna låtar, "Klippan Centrum", "Blodomloppet", "Danmark, Danmark" och många fler...

   Ett riktigt roligt band att lyssna på, härligt tighta och lagom rockiga.

Ni kommer väl gärna tillbaka, eller...?

Pamilla har inte haft en lugn stund i vinter – stora saker är på gång till våren! Inte minst så har hennes nya lilla valp varit enormt efterlängtad. Sedan Meg blev parad med Llanfarian Jim så har hon längtat som en toka efter valparna – och självklart hoppats att det ska bli åtminstone en tikvalp. Till henne själv förstås...

   Under valpningen var hon förstås spänd – och när väl valp nummer tre visade sig vara en tik, var lyckan total. Den sista valpen var också en tik – båda lika fina. Vid "invägningen" var kullen precis så jämn som det går – alla fem valparna vägde mellan 393 och 407 gram! Färg- och teckningsmässigt är kullen också väldigt jämn, alla liknar både Meg och Jim, trefärgade såklart.

//Peter

   IDAG, KLOCKAN 14:30 hade Meg fått fem fina border collievalpar – tre hanar och två tikvalpar. Pappan är, numera skotske, Llanfarian Jim, ägd och förd av Carl-Magnus "Mosse" Magnusson. Jim är en riktigt kanonhund som verkligen bevisat vilken kompetent hund han är. Självklart också en bra nedärvare, med flera fina avkommor som utmärkt sig! Meg är verkligen en helt underbar mamma också, lugn och trygg!

   Mosse och sambo Lotta har numera Scotland som hemadress, och när vi nu talas vid så förstår jag varför han hela tiden upprepar hur bra dom trivs! Fantastiskt att ta steget och göra det man innerst inne verkligen brinner för. Synd bara att vi här hemma inte träffar dom på tävlingarna – bra kompisar, trevliga och kunniga som dom är!  Mosse är den mest kompetenta vallhundsmänniska jag träffat och det är synd att han inte blir kvar här – och fortsätter dela med sig av sina stora erfarenhet.

   Nåja, vill du läsa mer om valparna etc, så kan du göra det på vår hemsida www.sorvallas.se.

Idag har vi genomfört ännu en mindre ombyggnad i fårstallet. Vi tog helt enkelt och gjorde en storstädning (full bil med skräp blev det) och sedan kapade vi ner alla korta överblivna plankbitar till ved, så äntligen har vi fått plats för ytterligare 4 lammboxar. Nu är det 2 veckor tills pälsfåren lammar så idag har vi också vaccinerat med Xento. I veckan kör vi igång med klippningen sedan kan lamningen börja. Skönt.

Det som nu väntar är annars två riktiga höjdararrangemang – konsert med TORSSON på Sagateatern på lördag 27/3 och dagen efter väntar SVaK's årsmöte. Jag undrar vilket som blir roligast, hehehe...

Så mycket bråk som det varit i vallhundsklubben denna vinter så har årsmötet alla möjligheter att bli riktigt spännande, lika spännande som en Beck-film i alla fall...

//Peter

Nu märks det tydligt på Meg att hon är på väg in i "valpmode". Hon börjar stöna lite, och går omkring mellan rummen, lägger sig ner – bara för att fortsätta vandringen till en ny och bättre plats. Valplådan är nu på plats och vi hoppas att valparna kommer snart. Det 63:e dygnet, räknat från andra parningstillfället, är nu på måndag den 23:e mars. Så det kan ju bli precis när som helst nu...

Idag har vi städat ut vintern i garaget, vi behöver mer plats för snart börjar pälsfåren lamma. Det är skönt när man äntligen börjar få rent och snyggt där ute.

I morron ska Pamillas punka lagas för så snart snön försvunnit så skall det börjas cyklas igen. Underbara tid som väntar.

Idag har vi också bokat in vår Gotlandsresa över pingst - jag ska döma och Pamilla ska tävla med Lyn, ev. också Elli.

Gotland är det bästa som finns – ingenstans får man så´n ro som där.

//Peter

Bobby Dalziel är återigen i Sverige för en omgång clinics för vallhundsförare och instruktörer. Igår, den 13 mars, var både jag och Pamilla i Ryk för lite uppdatering av kunskapsbanken. Ann Blomqvist hade fixat till så att vi fick vara i ett närbeläget ridhus – och jag kan villigt erkänna att jag var lite skeptisk till hur det skulle fungera, men redan efter att ha sett första ekipaget insåg jag att detta är absolut en väg att kunna träna med hög kvalitet! Detta kommer vi att göra om många fler gånger när vädret sätter käppar i "träningshjulen"! 

Vi har länge funderat på att få lite nya inputs inför säsongen 2010 – vi har ju båda valpar/unghundar och just Bobby's sätt att jobba med linan har väckt vårt intresse. Tidigare och i händerna på de andra vi sett jobba med linan har den alltid använts som en negativ förstärkare, eller i vissa fall som rent "säkerhetsbälte" för alla som inte gjort jobbet med grundlydnaden på sin hund. Just Bobby's sätt att använda linan som en positiv förstärkare är betydligt mer i vår smak.

Att ha möjligheten att träna i ett ridhus ger en helt ny dimension åt vilka möjligheter man har, om man bara vill utnyttja det. Sedan tidigare hade jag bestämt mig för att köra Sèan men efter att han bröt klon i veckan så var jag tveksam till att låta honom jobba, men det mjuka sandunderlaget hade ingen som helst negativ inverkan på hans skada. Jag kontrollerade klon efteråt då jag tvättade hans fot, men det hade hållit perfekt. Sèan fick mycket beröm av Bobby för sin fina "drivmotor" – han driver verkligen underbart i alla lägen, från alla positioner, alltid spikrakt. Vi inriktade oss därför på en stunds delningsträning, och inte minst träning i att hålla ihop den avdelade flocken trots att det fanns starkt tryck från den andra flocken – 25 meter bort. Väldigt nyttig och givande träning, i synnerhet då man inte kunnat träna alls på 4 månader! Detsamma gäller i ännu högre grad Elli, som inte kunnat göra någonting sedan hon sprang in i taggtråden och skadade vänsterögat (som vi ska undersöka i kommande vecka hos en specialist). Elli fick mycket beröm av Bobby för sitt sätt att acceptera nya situationer och saker som hon aldrig varit utsatt för. Elli både hämtade och drev och gjorde allting på sitt lugna och kontrollerade sätt. Lyn fick avsluta med att göra ett par delningar och för dessa fick hon väldigt mycket beröm av Bobby. Snabb och säker delning och hon höll isär flockarna suveränt...

Sammantaget måste detta fina sätt att "underhållsträna" rekommenderas ur alla aspekter! Ridhuset i fråga var på ca 800 kvm och det kändes verkligen aldrig trångt – vi hade både 4 och 8 får i två grupper.

Återigen, stort tack till Ann Blomqvist för att du är duktig på att arrangera, och engagera och inte minst för att du tar dig tid att fixa allting på bästa sätt.

Vi lyfter på hatten...

//Peter & Pamilla