Och inte en dag för tidigt är det! Igår var vi i Ryk på klubbmästerskap i Vallhundsringen där vi är stödmedlemmar och har våra bästa vänner inom vårt största intresse – vallhundarna. Jag hade blivit ombedd att döma KM:et och det är ju en speciell ära att få göra det. Mer om det lite senare...

   Idag kom äntligen våren till Nybo, snön har börjat smälta bort och äntligen kan vi få se lite av gruset på gårdsplanen igen! Lilla Meadow har ute och kollade upp omgivningarna noga...

Just hemkommen från en konsert med härliga Lundabandet TORSSON.

Äntligen fick vi chansen att se vårt favoritband live i Borås. På lilla intima Sagateatern.

   Det var en ganska blandad publik på ca 400 pers som kommit för att ha kul tillsammans med kul(t)bandet Torsson.  För alla som inte vet vilka det är behöver man bara nämna deras största hit "Det Spelades Bättre Boll" så vet även oinvigd vad jag talar om.

   En härlig konsert, publiken var verkligen på hugget, promillehalten precis lagom för att det skulle bli ett jävla hålligång när nu bandet var på sitt allra bästa spelhumör. Man radade upp alla sköna låtar, "Klippan Centrum", "Blodomloppet", "Danmark, Danmark" och många fler...

   Ett riktigt roligt band att lyssna på, härligt tighta och lagom rockiga.

Ni kommer väl gärna tillbaka, eller...?

Idag har vi genomfört ännu en mindre ombyggnad i fårstallet. Vi tog helt enkelt och gjorde en storstädning (full bil med skräp blev det) och sedan kapade vi ner alla korta överblivna plankbitar till ved, så äntligen har vi fått plats för ytterligare 4 lammboxar. Nu är det 2 veckor tills pälsfåren lammar så idag har vi också vaccinerat med Xento. I veckan kör vi igång med klippningen sedan kan lamningen börja. Skönt.

Det som nu väntar är annars två riktiga höjdararrangemang – konsert med TORSSON på Sagateatern på lördag 27/3 och dagen efter väntar SVaK's årsmöte. Jag undrar vilket som blir roligast, hehehe...

Så mycket bråk som det varit i vallhundsklubben denna vinter så har årsmötet alla möjligheter att bli riktigt spännande, lika spännande som en Beck-film i alla fall...

//Peter

Idag, den 27 februari, skulle Johnny Cash ha fyllt 78 år. Det blev inte så - han gick bort alldeles för tidigt redan år 2003. Med facit i hand vet vi nu att han under sina sista levnadsår skapade historia genom sina album i "American serien". Nu släpps den sista delen i sviten som skrivit historia, "American VI - Ain't No Grave". I en tid, då skiten som produceras knappast har en chans att ens överleva sin ettårsdag, så kommer denna fantastiska album-svit aldrig någonsin att bli bortglömd. Precis som hela hans livsgärning - The Man In Black.

Vad du än gör – köp hela boxen och följ med på en resa genom amerikansk musikhistoria. Idag skrivs sista kapitlet, men vi glömmer aldrig...

American VI - Ain't No Grave

//Peter

Äntligen är 2009 på väg mot historien. Skriver i årets sista skälvande timmar, med en förhoppning om att 2010 ska bli ett riktigt bra år - på alla sätt och till alla glada kamrater. Under året som gått har mycket hänt, hundar har fötts och sålts till glada valpköpare. Lamm har fötts och genererat inkomster inte minst på grund av att årets skinn blev superfina. Vår egen hundbrigad har utökats, Elli, Glen och lilla Meadow har kommit till oss - och vår käre Roy har lämnat oss. Det är med särskild glädje vi konstaterar att Roy'en äntligen kommit hem då han har hamnat hos en kunnig fårman, Kjell Eliasson i Ljungskile - så där är slutet gott, allting gott.

VI hade en underbar vecka på Gotland, boende hos familjen Hägg i När. Alla våra vänner vi umgicks med; Katarina, Kerstin, Anita med familj och alla andra ska ha stort tack för allt.
Hemkomsten var dock inte jättekul - motorn rasade på bilen endast 200m från hemmet (mitt i natten) och 30.000:- senare så funkar den igen.

   Men, den stora sorgen drabbade oss två dagar före julafton - min älskade Pixie fick somna in för gott, endast 9 år gammal. En underbar hund, en kär vän och en arbetskamrat som aldrig någonsin gjort något annat än sitt allra bästa fick inte uppleva pensionärslivets lugn och ro.

– Arbetet slet på dig, och du ville ju alltid vara med i frontlinjen - var annars skulle du vara min vän. Det fick du betala för när din rygg till slut gjorde så att inte ens kunde gå under dina sista dagar.

Nu, hoppas jag att du har möjlighet att blicka ut över gröna ängar, se fåren och korna beta lugnt, så att du inte behöver hämta tillbaka några "rymmare". Vila ditt huvud, slut dina ögon och glöm aldrig att - vi glömmer dig aldrig.