IDAG, KLOCKAN 14:30 hade Meg fått fem fina border collievalpar – tre hanar och två tikvalpar. Pappan är, numera skotske, Llanfarian Jim, ägd och förd av Carl-Magnus "Mosse" Magnusson. Jim är en riktigt kanonhund som verkligen bevisat vilken kompetent hund han är. Självklart också en bra nedärvare, med flera fina avkommor som utmärkt sig! Meg är verkligen en helt underbar mamma också, lugn och trygg!

   Mosse och sambo Lotta har numera Scotland som hemadress, och när vi nu talas vid så förstår jag varför han hela tiden upprepar hur bra dom trivs! Fantastiskt att ta steget och göra det man innerst inne verkligen brinner för. Synd bara att vi här hemma inte träffar dom på tävlingarna – bra kompisar, trevliga och kunniga som dom är!  Mosse är den mest kompetenta vallhundsmänniska jag träffat och det är synd att han inte blir kvar här – och fortsätter dela med sig av sina stora erfarenhet.

   Nåja, vill du läsa mer om valparna etc, så kan du göra det på vår hemsida www.sorvallas.se.

Bobby Dalziel är återigen i Sverige för en omgång clinics för vallhundsförare och instruktörer. Igår, den 13 mars, var både jag och Pamilla i Ryk för lite uppdatering av kunskapsbanken. Ann Blomqvist hade fixat till så att vi fick vara i ett närbeläget ridhus – och jag kan villigt erkänna att jag var lite skeptisk till hur det skulle fungera, men redan efter att ha sett första ekipaget insåg jag att detta är absolut en väg att kunna träna med hög kvalitet! Detta kommer vi att göra om många fler gånger när vädret sätter käppar i "träningshjulen"! 

Vi har länge funderat på att få lite nya inputs inför säsongen 2010 – vi har ju båda valpar/unghundar och just Bobby's sätt att jobba med linan har väckt vårt intresse. Tidigare och i händerna på de andra vi sett jobba med linan har den alltid använts som en negativ förstärkare, eller i vissa fall som rent "säkerhetsbälte" för alla som inte gjort jobbet med grundlydnaden på sin hund. Just Bobby's sätt att använda linan som en positiv förstärkare är betydligt mer i vår smak.

Att ha möjligheten att träna i ett ridhus ger en helt ny dimension åt vilka möjligheter man har, om man bara vill utnyttja det. Sedan tidigare hade jag bestämt mig för att köra Sèan men efter att han bröt klon i veckan så var jag tveksam till att låta honom jobba, men det mjuka sandunderlaget hade ingen som helst negativ inverkan på hans skada. Jag kontrollerade klon efteråt då jag tvättade hans fot, men det hade hållit perfekt. Sèan fick mycket beröm av Bobby för sin fina "drivmotor" – han driver verkligen underbart i alla lägen, från alla positioner, alltid spikrakt. Vi inriktade oss därför på en stunds delningsträning, och inte minst träning i att hålla ihop den avdelade flocken trots att det fanns starkt tryck från den andra flocken – 25 meter bort. Väldigt nyttig och givande träning, i synnerhet då man inte kunnat träna alls på 4 månader! Detsamma gäller i ännu högre grad Elli, som inte kunnat göra någonting sedan hon sprang in i taggtråden och skadade vänsterögat (som vi ska undersöka i kommande vecka hos en specialist). Elli fick mycket beröm av Bobby för sitt sätt att acceptera nya situationer och saker som hon aldrig varit utsatt för. Elli både hämtade och drev och gjorde allting på sitt lugna och kontrollerade sätt. Lyn fick avsluta med att göra ett par delningar och för dessa fick hon väldigt mycket beröm av Bobby. Snabb och säker delning och hon höll isär flockarna suveränt...

Sammantaget måste detta fina sätt att "underhållsträna" rekommenderas ur alla aspekter! Ridhuset i fråga var på ca 800 kvm och det kändes verkligen aldrig trångt – vi hade både 4 och 8 får i två grupper.

Återigen, stort tack till Ann Blomqvist för att du är duktig på att arrangera, och engagera och inte minst för att du tar dig tid att fixa allting på bästa sätt.

Vi lyfter på hatten...

//Peter & Pamilla

På lördag bär det iväg till Breviksnäs. VI har länge gått och väntat på att Meg ska börja löpa och nu börjar vi närma oss betäckningsdags. Pappa till denna efterlängtade kull kommer att bli Llanfarian Jim. Linjemässigt tror vi att det passar väldigt bra, och Pamilla har längtat alldeles oerhört efter en valp efter Meg och Jim, så förhoppningsvis går allting bra. Tyvärr har Mosse och Lotta inte hunnit komma tillbaka från Skottland då, men vi kanske får möjlighet att talas vid under kommande vecka då vi ska hämta hem henne.

  Vi har redan fått in några intressenter på valp av denna kombination, och är du intresserad så hör av dig – så får vi se vad det blir.

För övrigt så har kylan och all snö lagt ett täcke över all utomhusverksamhet på Nybo, ganska skönt för då kan vi ägna oss åt andra saker ett tag. Lilla Meadow växer så det knakar, Glen också för den delen - så både jag och Pam får förmånen att träna unghund under kommande säsong. Millan ska fortsätta utbilda härliga Elli och för egen del blir Glen den som ska ta över efter Phil om ett par, tre år.

Underbara tid som ligger framför oss.

Har väl inte riktigt kommit över förlusten av Pixie än, tänker mycket på henne och att hon inte fick bli någorlunda frisk pensionär.

Tråkigt...

//Peter

   Här är en bild från Gotland när vi var där i oktober. Vi bodde så fint hos Anita och Rune Hägg,  bara en liten promenad ner till havet. Här är jag med Lyn, Elli och vårt underbara lille charmtroll Glen, Lyns valp, som nu är 5 månader. Vi tävlade också på Gotland och Lyn gjorde mycket fina race i IK2, trots sin långa mammaledighet. 

Nu ligger snön djup här utanför så man längtar ju lite efter barmark igen....

Nu ska vi ut och skotta snö i hundgårdarna som ju alldeles snöat igen.

//Pamilla